Som strutsen
Jag vet inte hur mycket mer jag orkar nu..
Allt går åt helvete. Allt rinner som sand genom mina händer och försvinner.
Jag vill göra som strutsen gör, stoppa huvudet i sanden. Slippa se problemen. För då kanske de inte finns där längre?
Och till råga på allt, har jag tappat all kontroll över maten.
Tror nästan det är en biverkning av min nya medicin, för jag är hungrig konstant, och blir inte mätt hur mycket jag än trycker i mig.. Förstår inte vad felet är!
Men vem vet..ju sämre jag mår i övrigt, dessto mindre brukar jag vilja äta..
Så kasnke når kontrollen snart igen..
Om jag inte skriver på ett tag, så har jag nog gjort som strutsen.
Flytt. Grävt ner mig. Gömt mig för världen.

Kommentarer
Trackback