Frukost kl 8: kaffe med mjölk

Fika på terapin 10: kaffe med mjölk, 1 äpple, 1 banan

Lunch kl 12.30: 1 drickyoghurt från Coop, 1 äpple

Fika efter terapin (med styvmor) kl 14.30: kaffe med mjölk, 1 äpple

Hemma kl 17.00: 1/3 gurka, ca 2 msk minikeso, 3 babybells

Middag kl 21: 2 1/2 dl tomatsoppa från kelda, 1 skriva low carb bröd, ca 1 msk minikeso, 1/2 skinkskiva

Började dagen med en kopp kaffe, och åkte sen raka vägen ut till stallet för att rida. Blev en lång tur ute i skogen och lagom när vi kom tillbaka kom regnet. Först när jag kom hem vid 15-tiden intogs dagens första mål mat. Det blev en tomat i skivor, med en nypa riven ost som fick åka in i micron med lite kryddor på sig (Tack Maya för tipset!) och en liten snutt gurka som jag skivade upp och spetsade med lite vitlök, salt, peppar och örtkryddor. Till det blev det en kopp te, med en skvätt mjölk och sötningsmedel.
So far, so good. Problemet är bara att suget drar igång när jag väl låtit mig äta någonting. Lösningen på problemet: Kolla bilder som gör mig GLAD (inte nödvändigtvis thinspo) och i värsta fall fortsätta med mitt gröna ätande :p Har lite gurka kvar, massa frysta grönsaker, och frysta hallon. Och känner nu kroppen att den behöver något varmt, så tror jag att jag har lite passerade tomater kvar, som bara är att värma i en kastrull och krydda lite, så har man en suverän soppa :D

2 koppar kaffe med mjölk. 2 tuggummin och ett glas light-saft. Trodde aldrig att jag skulle klara mig på det en hel dag. Men det gick. Måste fan göras om någon gång när jag, precis som idag, har en helt oplanerad dag, utan människor runt mig.
Dock kommer jag nog känna ett annat behov av att äta imorgon, för då har jag lovat att åka ut och ta hand om en av hästarna i stallet, och att rida henne kräver ganska mycket energi och tålamod.
Men det får inte bli för mycket mat imorgon, för jag vill ner mina sista två kilo nu. Det vore så fantastiskt att ha fått komma under det där jävla strecket som jag siktat på i så många år!

Funderar på att fasta hela dagen. Har än så länge klarat mig på kaffe och nu två tuggummin, och det är bara några timmar kvar tills jag tänkte krypa ner i sängen och sova.
Lyckas jag, så är det första dagen på typ ett år, om inte mer, som jag lyckas fasta helt och hållet.. och det måste ju fan synas på vågen om jag börjar skärpa mig med maten igen! Och som sagt, jag har bara 2 kilo kvar till den milstolpe som jag strävat efter i typ 7 år nu!!

Singel. Förälskad i någon ny. Rörigt med den nya.
Kan inte sova. Utmattad trots fyra och en halv veckas semester.
Tre dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Kommer inte upp ur sängen. Har ingen ork till att sysselsätta mig, att jaga bort ensamheten.
Kaffe och ciggaretter. Hungern värker där inne. Kan inte äta. Vågen står 1.9 kg från LW. Vill jag dit igen? Är det kanske det jag ska sikta mot igen? Det är trots allt det lättaste sättet att nå korta, små, sekunder av tillfredsställelse. Jag har inte så långt att kämpa. Kanske kan det gå. Kanske blir jag sjuk igen. Men vem ska bry sig? Vem ska komma och lägga sig i den här gången? Han finns inte där längre. Huset är tomt. Ingen vet om jag äter eller ej. Ingen kommer att säga något. Kampen mot en ny LW kan börja, ingenting behöver stoppa den. Har jag vad som krävs den här gången? Kommer tomheten hålla aptiten borta, eller kommer orken att äta komma tillbaka? Kommer jag försöka, och misslyckas på nytt? Jag vet inte.
Allt jag vet är att allt i mitt huvud är suddigt och otydligt. Tvekande. Avvaktande. Och att jag kanske inte är allt för lång från de låsta dörrarna som döljer sjukhusets tråkiga korridorer...

Hela grejen med att träna går sådär just nu. Det hade väl redan börjat gå lite utför med regelbundenheten innan, men sen förra tisdagen när jag fick mitt riktigt dåliga pass bestämde jag mig för att köra på viloveckan som pappa pratat så mycket om. Sen på torsdagen såg jag att jag hade gått upp i vikt och bestämde mig för att försöka gå ner det kilot, så började ta kontroll över maten igen. Sen i måndags blev det ett styrkepass, och egentligen skulle det blivit ett konditionspass på tisdagen, men då följde jag med mamma till hundklubben och agerade fotograf istället. Och fan fick jag för det. Blev massa ångest, massa godis, och ännu mer ångest. Så igår blev det ingen mat förrän till middagen, och en skaplig promenad efter det. Och idag när jag ställde mig på vågen fick jag min belöning. Efter en vecka har jag gått ner 2.3 kg. Och inte fan vill jag börja äta då. Så vi får se när jag känner att jag kan börja äta så pass att kroppen kommer orka träna också. Ska jag följa träningsplanen så ska jag köra både styrka och kondition ikväll, men eftersom det bara blir kaffe och middag idag också så vet de fåglarna om kroppen orkar med det.. Aja, duscha nu, sen möte och ridning efter det.

Åh jag blir så arg! Skulle möta en vän före träningen, så valde att köra på en annan anläggning än jag brukar. Jag visste redan att jag inte gillade det sist jag var där, men försökte ändå ge det en ny chans, men jag gör fan aldrig om det! Ingen luftkonditionering, löpband som tvärdör utan förvarning (=ingen koll på hur långt jag kom eller hur länge jag sprang) och trasiga styrkemaskiner. Inte ens duschhelvetet ville vara kompis med mig. En stor sandsäck eller en timme i boxningsringen är precis vad jag skulle behöva nu, både för att få träningen och för att bli av med all jävla frustration. Den jävla skitlokalen sabbade hela min kväll. Jippi! -.-

Var hög på lycka igår när jag gick hem från gymmet. Körde ett konditionspass, och sprang milen på mindre än en timme. Så galet lycklig! Tyvärr är inte jag och vågen kompisar just nu, så att få i mig frukost känns väldigt långt bort..

Åh, det är så härligt när man vaknar på RÄTT sida! Visst, vågen visade 0.5 kg mer än sist, men morgonen blev inte förstörd av det. Underbart! Istället njuter jag av kaffe och cigg i morgonrock, och lyssnar på fåglarna som sjunger så fint, jag lägger mig på sängen och unnar mig några riktigt sköna minuter osv. Ibland är livet riktigt behagligt :D

Haft "fullt upp" idag, först städa, sen ut till hundön med mamma, lillasyster, A, och så klart hunden. Sen hem och bara ta det lugnt i sällskap av A, och helt plötsligt var klockan väldigt mycket. Men NU, strax före 22, är jag på väg mot gymmet. Tackar världen för mitt 24/7kort och för att jag inte börjar jobba förrän 12 imorgon!

Känner mig riktigt äcklig när jag jämför kvällen som blev, med min plan. Planen var rida, hem och äta och sen träna. Istället blev det rida, hem och äta, och sen äta ännu mer i form av popcorn, mackor och annat skit, istället för att springa min mil. Och ännu värre blev fläskbergskänslan när A ringde, och jag var tvungen att förklara för honom att jag valde latmask-kväll framför gymmet. Usch!
Aja, får trösta mig med att det blir gymmet imorgon istället...

Åh, jag är så glad! Mitt pass på gymmet gick hundra gånger bättre än vad jag trodde det skulle göra. Kunde öka på vikterna på typ hälften av alla mina övningar, och med hela 30 kg på den ena. Helt galet! :D