Som strutsen
Jag vet inte hur mycket mer jag orkar nu..
Allt går åt helvete. Allt rinner som sand genom mina händer och försvinner.
Jag vill göra som strutsen gör, stoppa huvudet i sanden. Slippa se problemen. För då kanske de inte finns där längre?
Och till råga på allt, har jag tappat all kontroll över maten.
Tror nästan det är en biverkning av min nya medicin, för jag är hungrig konstant, och blir inte mätt hur mycket jag än trycker i mig.. Förstår inte vad felet är!
Men vem vet..ju sämre jag mår i övrigt, dessto mindre brukar jag vilja äta..
Så kasnke når kontrollen snart igen..
Om jag inte skriver på ett tag, så har jag nog gjort som strutsen.
Flytt. Grävt ner mig. Gömt mig för världen.
Sista dagen?
-rubrik-
Kvällen blev jobbigare än jag räknade med, och till det en massa tröstätande. Tacka fan för mediciner är det enda jag kan säga just nu..
Nackdelen med psyk - ingen våg
Åh, om det ändå fanns en våg i närheten! Hatar (!) att inte veta vad jag väger..!
Och speciellt det såna här dagar, när jag är duktig på dagarna, men flippar på kvällarna, då kan verkligen allt hända med vikten.
Men jag tänker lova er här och nu, det blir ingen hetskväll ikväll inte!
Jag tänker se till att jag har kontrollen över maten, hela dagen igenom!
Och speciellt det såna här dagar, när jag är duktig på dagarna, men flippar på kvällarna, då kan verkligen allt hända med vikten.
Men jag tänker lova er här och nu, det blir ingen hetskväll ikväll inte!
Jag tänker se till att jag har kontrollen över maten, hela dagen igenom!
Inlåst
Efter mötet med Behandlingsenheten i tisdags blev hon jag snackar med lite orolig, och istället för att åka hem, fick jag istället ta taxi till psykakuten, och nu är man alltså inlåst på obestämd tid. Lite segt, men samtidigt skönt. Och fördelen är att ingen bråkar med en om att man minsann ska äta osv, så det är riktigt bra om man tänker på maten :)
Men som ni kanske förstår, så lär det bli lite glest mellan inläggen här.
Hoppas att ni alla mår bra och att ni fortfarande håller kursen mot en smalare värld!
Men som ni kanske förstår, så lär det bli lite glest mellan inläggen här.
Hoppas att ni alla mår bra och att ni fortfarande håller kursen mot en smalare värld!
Varför fortsätta treva i det alligenom svarta?
Blir nog ett av de deppigaste inläggen ni fått av mig..
Men det här med att stanna på jorden är ibland bra ointressant..
När man förlorat allt det som betyder något för en.
När man har tappat all tro på och om sig själv,
och när hoppet om ett liv som i alla fall vissa perioder går åt det håll man själv vill, har dött sen länge...
När man ljuger genom att svara att allt är okej, och när hela själen känns tom..
Hur många fler svarta år är det egentligen meningen att man ska fortsätta leva?
Men det här med att stanna på jorden är ibland bra ointressant..
När man förlorat allt det som betyder något för en.
När man har tappat all tro på och om sig själv,
och när hoppet om ett liv som i alla fall vissa perioder går åt det håll man själv vill, har dött sen länge...
När man ljuger genom att svara att allt är okej, och när hela själen känns tom..
Hur många fler svarta år är det egentligen meningen att man ska fortsätta leva?
På väg tillbaka?
Har lagt på mig sen sist jag skrev. Men nu känns det som att motivationen är på väg tillbaka, så då kanske jag också hittar tillbaka hit till bloggen..men vill se först att motivationen håller i sig ett par dagar. Men håll utkik här, för vilken dag som helst kan jag vara tillbaka här på bloggen, och i så fall är det fullt ös som gäller!!
Liten paus sådär..
Okej, jag vet, jag är sämst på att uppdatera just nu.
Men ärligt talat har jag inte mycket till motivation nu, så återkommer till bloggen när jag börjat få tillbaka motivationen och styrkan.
Massa kärlek till er så länge!
Men ärligt talat har jag inte mycket till motivation nu, så återkommer till bloggen när jag börjat få tillbaka motivationen och styrkan.
Massa kärlek till er så länge!
